14:12:00
Att säga farväl
Mammas begravning ägde rum den 29e december. Det är en månad sen nu. En månad sen vi sa ett sista farväl En månad sen jag var upp till mina barndomsminnen. Samhället jag växte upp i. Mitt hem.
Det var fint, det blev riktigt bra. Allt som nämndes stämde så väl in på mamma. Musiken jag valde blev bra. Blommorna jag köpte gjorde sig fina på bordet runt urnan. Alla foton, ljusen, allt blev bra, det blev ett fint sista avsked av mamma. Min morbror och hans fru kom. Några av mammas vänner, en vän till mej, vår älskade präst. Vi åt, pratade minnen, skrattade och det kändes faktiskt helt okej. Men det var svårt att behöva lämna mamma kvar där sen.
Det var fint, det blev riktigt bra. Allt som nämndes stämde så väl in på mamma. Musiken jag valde blev bra. Blommorna jag köpte gjorde sig fina på bordet runt urnan. Alla foton, ljusen, allt blev bra, det blev ett fint sista avsked av mamma. Min morbror och hans fru kom. Några av mammas vänner, en vän till mej, vår älskade präst. Vi åt, pratade minnen, skrattade och det kändes faktiskt helt okej. Men det var svårt att behöva lämna mamma kvar där sen.
Än är allt inte klart, bouppteckningen är fortfarande inte ens påbörjad av någon anledning.
Jag har ångest, jag är stressad, jag är både arg och ledsen, jag saknar både mamma och Wincent. Jag har inte accepterat än, jag vill inte tro på det. Det har inte sjunkit in än, inte ens efter snart tre månader.
Jag har ångest, jag är stressad, jag är både arg och ledsen, jag saknar både mamma och Wincent. Jag har inte accepterat än, jag vill inte tro på det. Det har inte sjunkit in än, inte ens efter snart tre månader.
Vad skulle du säga om du såg mej nu? Vad skulle du säga om de besluten jag har tagit? Vad skulle du ha gjort om du var jag? Vet du hur jobbigt det här är? Vart är du nu? Varför försvann du bara mamma? Vet du inte att jag behöver dej? Är Wincent med dej nu? Var det fel gjort av mej? Är du arg och besviken på mej? Borde jag verkligen få vara glad och ha det bra?
Så många frågor jag aldrig kommer få svar på. Kommer alltid ha den här ångesten och klumpen i magen känns det som. Det går upp och ner hela tiden, ibland är jag glad och mår bra, vissa andra dagar vill jag inte ens se dagsljus. Då vill jag bara få sakna min mamma ifred.
Den här gjorde jag till mamma. Den sitter på min vänstra axel. Hon är alltid med mej, jag kommer aldrig glömma bort.
Jag vet ärligt talat inte vart jag ska ta vägen just nu.